söndag 29 april 2012

Nyhetsbrev v.17 - När ett världsligt problem ryms i 1 timma tv-underhållning

Denna vecka har jag inget speciellt att skriva om SB, så jag tänkte skriva om en tankegång som jag gått med till och från under veckan. Som rubriken tyder så har jag funderat på hur ett underhållningsprogram på tv kan reflektera väldigt stora problem som 100 000 tals människor lider av varje dag.

Vi börjar här, Du sitter i soffan en onsdagkväll och sätter på Kanal 5. Klockan är 20:00 och Anders "Arga Snickaren" börjar. Det handlar om en familj som lever i ett vardaglit kaos, de mår ständigt dåligt och tigger och ber att någon kommer och hjälper dem. Anders kommer till dem och kollar hur stora deras problem är. Är de tillräckligt stora så säger han att han och hans kollegor kommer och hjälper familjen. Familjen blir jätteglad och ser en ljus framtid med ett bättre utgångsläge för deras vardag.

(Någon som kopplat vart jag vill komma?)

Programmet fortgår och familjen får själva vara med och bygga upp huset för att lära sig att bygga klart de delar av huset som "Arga Snickaren" inte gör. De får även lite hjälp på vägen om hur man ska prioritera.
När programmet börjar närma sig sitt slut så har huset en helt annan standard än det förfallna hus man såg i början. När familjen får se resultatet så blir de jätteglada och lättade över hur enkelt det kommer vara nu när huset är beboligt, de viktigaste sakerna som rinnande vatten, hygien, och matlagning kommer nu fungera för dem.

Innan programmet är helt slut så får man se ett litet klipp på när Anders återkommer till familjen och man uppmanas gå in på kanalens websida för att se återbesöket.
Kollar man där så är majoriteten av de familjer "Arga Snickaren" hjälpt tillbaka i det hopplösa fall de var innan Anders kom dit. Inte fullt så hopplöst då de faktiskt har fungerande rum. Men de står och stampar på samma ställe och har samma familjeproblem, de kommer inte vidare. Krånglar något så får man inte det lagat osv.
Sen har vi förstås ett par familjer som fortsatt att jobba vidare och ser en ljus framtid.

Vad får mig nu att reflektera över detta? Jo, det är många som är tveksamma till välgörenhet och vad det hjälper till, att pengarna går till högt uppsatta inom olika organisationer m.m. En del tycker man ska pumpa in pengar så de som behöver pengar får pengar. En del tycker man ska ha det mer kontrollerat och åka till berörda platser och bygga upp saker de behöver. Men de flesta verkar tycka att man likt "Arga Snickaren" ska åka till en drabbad plats för att där tillsammans med befolkningen bygga upp saker de är i behov av. För att befolkningen framöver skall veta hur de ska ta hand om byggnader och andra projekt som slits med tiden. Samt även kunna bygga upp egna saker som behövs framöver.
Det är här min tanke kommer in i bilden. Självklart är det en viss skillnad mellan en familj och ett hus gentemot en by med en befolkning.
Men i längden kanske problemen skalenligt håller samma mått?

Jag personligen tror att det bästa sätt för att ge en så bra hjälp som möjligt är att göra en "Arga Snickaren", fast jobba med de redskap och tillgångar som finns i och runt om byn i fråga som man hjälper. Så hela infrastrukturen byggs upp i närområdet. Materialhandlare får sin del så de kan fortsätta med deras affärer, verktyg och andra hjälpmedel kommer från närområdet så befolkningen vet hur de jobbar med det de har att tillgå.

Hur folk tycker att man ska hantera ett kritiskt drabbat område är väldigt splittrat, vissa tror att pengar löser allt, andra att en hjälpande hand påvägen gör gott och sen har vi en del som tycker att det är bäst om de får lösa det själv och att man inte ska blanda sig i det för det skapar mer problem i längden.

Jag tycker det är en rätt intressant tanke att man ur ett program som är tänkt som underhållning en Onsdagskväll kan reflektera allvarliga problem runt om i världen.

Vad tycker ni läsare? Skriv gärna era tankar och reflektioner i kommentars-fältet nedan. Eller på någon av SB:s sociala forum.

***
Gustaf

2 kommentarer:

  1. Du ringar in lite av det vi(jag) lärt mig kallas för "I-landsproblem" och alltid fanns det någon i närheten som kunde underminera ens egna känslor inför ett visst problem..
    "Vi har det så bra redan, tänk på..."

    Men sen är det också just det, att det alltid finns någon som har det sämre än dig.. Där ligger en stor del av den psykologiska-problematiken tycker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förstår inte riktigt hur du menar? Är det ett i-landsproblem att vilja hjälpa drabbade människor? Eller syftar du på att de i arga snickaren har i-landsproblem?

      Radera