onsdag 23 maj 2012

Planerat åldrande - Ett hot mot människa och miljö. Del 1 - Kartellen

Plötsligt händer det, du ska tända lampan och det bara blinkar till. Det är lika retligt varje gång man ska behöva plocka fram stolar och montera isär lampan för att byta. En trasig lampa är lika med en till såld lampa för företaget i fråga.

I Livermoore - Kalifornien finns en lampa som brunnit konstant sen 1901. Skaparen av glödtråden i den lampan heter Adolphe Chaillet och hans patent höll han hemligt ända ner i graven. Men faktum är att på 20-talet höll glödlamporna oftast 2500 timmar = 104 dygn när de är konstant på. Detta var ju inte bra för affärerna då folk sällan bytte lampor.

På 1920 talet så var det stor efterfrågan på glödlampor. Elen började bli stor och folk ville ha lampor i hemmet. Det innebar en stor press på marknaden, det fanns många tillverkare, stora som små. Alla ville ha sin bit av kakan, så priserna pressades och man skröt om livslängden på just sina lampor.
Till slut fick den Schweiziska tillverkaren Osram nog av detta. De startade ett Schweiziskt företag som hette Phoebus S.A, det var ett företag som skulle utveckla ljuset. Med tiden anslöt sig fler och fler stora tillverkare som fick andelar i företaget beroende på hur stor tillverkaren var. Nu var Pheobus S.A en instutiton för att balansera marknaden för glödlampor med medlemmar från stora och små tillverkare världen över.
Strax innan julafton 1924 i Geneve grundades kartellen Pheobus med medlemmar som Osram, Philips, Tungsram m.fl. Tanken var att hålla kvalitén på en "lagom" nivå så det blir ett bra flöde på produktionen. 

Det kontrollerade glödlampsmonopolet
Foto: Freedigitalphotos.net

Kartellen hade ett stenhårt grepp om produktion, regioner, kvalité på lampor m.m. Bland det största de gjorde var att dela upp hela jorden i zoner där varje tillverkare fick sin egen zon där man mer eller mindre hade monopol på marknaden. Detta gjorde att tillverkaren likt vilket monopol som helst kunde göra precis vad de ville, lamporna blev dyrare, produktionen blev större för tillverkarna så de kunde göra större beställningar och få ner kostnaderna.
Detta gjorde att socklarna fick en standard, så utan Pheobus så kanske standarden för socklar inte skulle funnits idag.
De gav höga böter för den som var sen med rapporter eller inte höll sig till det som var bestämt.
Enligt kartellens regler så skulle en glödlampa, från att hålla 2500 timmar, gå ner till endast 1000 timmar vilket är 62 dygn mindre. 
1940 så var målet uppnått med 1000 timmars brinntid. När jag kollar på ett paket idag, 2012, så är binntiden fortfarande på 1000 timmar. Idag är ju snart glödlampan en minne blått och lågenergilamporna trycker sig in på marknaden. Brinntiden är det tiodubbla, men samtidigt är priset markant högre.
Kartellen var inte en offentlig grupp men det ryktades om den, så för att vilseleda allmänheten så bytte man namn då och då.

Denna bilden säger en del om hur omfattande glödlampans plats är i samhället 
foto: Håkan Dahlström / dahlstroms.com

Phoebus höll inte för evigt, 1939 så splittrades kartellen. Det tack vare att en mindre tillverkare bröt sig ur och startade en egen kartell. Den nya kartellen började sälja lamporna till ett mycket lägre pris. De två kartellerna startade ett litet krig och med andra världskrigets utbredning så var det svårt att hålla ihop Phoebus så tillverkarna splittrades och så småningom så började konkurrensen bete sig som vanligt igen och marknaden var blandad som innan Phoebus startade 15 år tidigare.



Detta är grunden till dagens konsumtionssamhälle, mer om det kommer nästa Onsdag.
Skriv gärna era tankar i kommentarerna.


***
Gustaf

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar