Planerat åldrande - Ett hot mot människa och miljö. Del 4, Baksidan

- Del 1.

- Del 2.

- Del 3.

Tänk dig att du står på stranden bredvid Old Winneba Road i Accra - Ghana. Värmen är upp mot 35 grader, du känner lukten av avlopp och avgaser. Du kollar ut över havet, ser familjer sola och bada. Ungefär 3km bakom dig är en plats på 250.000 kvadratmeter som för bara några år sedan var en plats där folk kunde träffas och umgås på, vattendrag fiskar kunde simma i som mynnade ut i större sjöar. Idag är det en plats för gammal plast, kretskort, skärmar, mobiler och en massa annat som vi i i-länderna tröttnat på.

Ut över havet ser du ett containerfartyg som närmar sig, på det står det hundratals med containrar fulla av hemelektronik som gjort sitt.

Detta är vardag för folket i Accra och andra länder i västra Afrika. Varje dag kommer det stora fartyg med containers in till hamnen för att dumpa 100-tals containrar på Ghanas mark för att sedan åka därifrån och låta Accras befolkning ta hand om skräpet. Utan resurser för att på bästa möjliga sätt ta hand om avfallet.

Det är enligt internationell lag förbjudet att dumpa elektroniskt avfall, det ska återvinnas och tas hand om. Men i lagar finns det kryphål, i detta fall är det väldigt lätt att kringå lagen genom att hävda att det är begagnade produkter som fungerar bättre eller sämre. På så sätt kommer containrarna in i landet och avfallet har nått sitt mål, bort från i-länderna.

Här är en bild från Google maps som visar området ovanifrån.
Här ser man vattendragen som ligger mitt i området.
Foto: Google maps

80% av allt avfall som kommer är rent skräp som inte fungerar alls. När lasten lämnat fartygen så kommer affärsmen från Ghana och kollar igenom godset för att hitta de 20% som i bästa fall fungerar. De tar de fungerande produkterna och säljer vidare. Men i de flesta fall så hamnar dessa produkter på samma plats som allt annat skrot från godset.

Här är en mer utzoomad bild på samma område, här ser man
hur platsen omringas av hus och vägar, där folk bor och lever.
Foto: Google maps

Agbogbloshie är ett område mitt i Accra, det ligger ca: 3km från kusten och i området finns i dagsläget en stor yta fylld med gamla datorskärmar, telefoner och gift i mängder. Det är precis här våra "gamla" teknikprylar går i graven. 

Från att ha varit en fin yta mitt i stan så är det nu en plats för ungdommar och barn ner till 5 års ålder. De äldre har första tjing och eldar kablar och tar det av värde. De lever på en plats med höga halter gift, de eldar gummi och plast för att komma åt koppar från kablar och andra teknikprylar, detta säljer de sedan på skroten för att få in lite pengar. 

Därefter kommer de yngre barnen som hemma i Sverige inte slutat förskolan än. De försöker komma åt det som ungdommarna missat, eller inte orkat lägga ner jobb på att komma åt. De krossar skärmar och eldar mer plast.

Barnen som "jobbar" här har i bästa fall sandaler, byxor och tröja, det finns inget som liknar skyddsutrustning. De klagar på konstant huvudvärk, andnings svårigheter och bröstsmärtor. Vissa av barnen har problem med leder och har svårt att springa och leka.

Allt detta för att tjäna lite pengar på vårt begravda nöje.
Vilka är då de största länderna som skickar sitt skrot till Agbogbloshie? Enligt Mike Anane som är journalist och miljöaktivist på plats säger att följande länder förekommer ofta:

- USA
- Storbritanien
- Holland
- Tyskland
- Danmark
- Sverige
- Italien
- Frankrike

Jag som Svensk skämdes lite när jag såg detta. Att Sverige som är ett så pass, till befolkningen, litet land är med på en sånhär lista.

Här står Mike Anane vid ett av alla berg med teknikskrot.
Foto: Mike Anane / SVTC

Att människorna i Accra påverkas svårt av denna skruvade kultur är ju rätt självklar. Men hur påverkas naturen?

För bara några år sedan så var platsen, som jag tidigare skrivit, en samlingsplats för folket. Det fanns grönområden, det ligger en lagun där och en flod går igenom området. Grönområdena är helt döda, både lagunen och floden är helt biologiskt död.

Mycket av avfallet dumpas rakt ner i vattendragen och släpper ut gifter rakt ner i vattnet. När det regnar så tar regnet med sig gifter från skrotet som ligger på marken ner i vattnet. Vattendragen tar vattnet inkl. gifterna med sig till sjön som ligger i närheten.

Det här skulle kunna vara tonvis med gamla dator-skärmar och mobiler
som är påväg ner till Accra.
Foto: Håkan Dahlström/ Dahlstroms.com

I dagens produkter läggs det till mycket gifter, under de senaste åren har dock konsumenten blivit mer kunnig och intresserad om detta. Valen har blivit fler så det är lättare att själv välja en produkt som är tillverkad på ett bra sätt under bra arbetsförhållanden. Men det är fortfarande en lång bit kvar, trenden måste öka för att baksidorna skall plana ut.

I nästa och sista del av denna serie så kommer vi gå in lite på miljötänk i produktion och hur man kan få konsumtion som inte påverkar miljön när den slängs. Det kommer också handla om den farliga teknik som inte syns, men som används varje dag. Hoppas du är intresserad av att titta in nästa Onsdag för att läsa klart serien.

Hur ser du på detta sätt att behandla gammal teknik? Vet du vart ditt teknik-avfall hamnar när du gör dig av med det? Skriv gärna en rad med dina tankar bland kommentarerna!

***

Gustaf